Blixt och dunder vilken paradisstrand

Idag tog vi frukost hemma. Men först åkte de vuxna iväg till Piggy Wiggly för att göra lite inköp inför dagens utflykt. Vi behövde bröd, pålägg, något att dricka, lite frukt, ett paket plåster, mjölk och lite annat smått och gott. Dagens utflykt skulle ta oss till Hunting Island, en nationalpark typ två timmars bilfärd från Folly Beach. Vi mötte Jenifer, Johan och lille Antony ungefär halvägs dit. Jenifer hittar lite bättre än vi här i trakten så även om vi har gps:en kändes det tryggt att köra bakom en som hittar. Och det visade sig att dit vi skulle fanns inte ens vägarna med i gps:en så utan Jenifer hade den här utflykten blivit svår att genomföra.

Jurassic Park
Efter cirka två timmar var vi framme vid Hunting Islands statepark. Infarten och vägen fram till parkeringen påminde väldigt mycket om någon scen ur Jurassic Park. Palmerna växte tätt inpå vägen och solen silade ner mellan bladen. Ödemark? Jo det kändes lite så faktiskt. Vi landade bilarna på parkeringen och släpade ner våra grejer till stranden. Och vilken strand! Här var det kilometer med vit sand åt både höger och vänster. Antalet badgäster var väldigt få om man jämför med andra stränder vi passserat. Här blev det läge för grabbarna att skimboarda, få människor och lite vågor gjorde förhållandena bra. Även Johan och Micke försökte skimboarda men utan någon särskild framgång.

Öde strand med djurliv
Den här stranden är utsatt för rätt ordentligt erosion och stranden äts sakta men säkert upp av vågor och tidvatten. Något som blir väldigt tydligt när man ser de fallna palmer och döda palmrötter som sticker upp ur sanden här och var. Men djurlivet ska tydligen vara någorlunda aktivt här. På den här stranden kommer havssköldpaddorna upp på sommaren och lägger sina ägg. Och under tiden vi satt och spanade ut över havet simmade några delfiner förbi bara en liten bit ut från stranden. Annars är det nog krabbor som är vanligast häromkring. Johan och Antony hjälptes åt att fånga några stycken.

Himlen öppnar sig
Men säg den lycka som vara förevigt. Framåt fyratiden drog riktigt svarta moln in över stranden och inom kort så vräkte regnet ner. Och åskan som tidigare hörts på avstånd var nu riktigt nära. Vi stegade iväg mot det gamal fyrtornet som står vi stranden för att klättra upp och se på utsikten. Men icke-är åskan i närheten så får man inte gå upp. Illa tyckte vi. Men ett helt rätt beslut visade det sig. Bara minuter senare slog blixten ner i havet precis utanför. Blixt och knall kom precis samtidgt och så här nära har vi nog inte varit en blixtnedslag. Regn upphör och vi kastar oss in i bilen för en två timmars tur hem till huset.