Drama på stranden

Idag sken solen från klarblå himmel så det var bara att ta handduken och dra ner på stranden. Det var väldigt blåsigt och lagom när vi hade slagit oss ner blev det dramatiskt. En man bars upp ur havet och lades ner på stranden. Straxt strömmade badvakter och sjukvårdspersonal till. Det visade sig att han på något sätt brutit benet. Och med tanke på de stora vågorna och strömmarna så var det säkert sant. När hans liv var räddat och han blivit bortforslad på en liten fyrhjuling dök ett teve-team upp. Lifeguard supervisorn och nyhetsreportern gav sig ut i vågorna och allt förevigades av kameratjejen på stranden. Spännande så det förslår.

Morgonstund...

...har guld i mund. Eller hur det heter. Hur som helst hade vi ställt klockan på ringning klockan 06.00 i morse för att vara nere på stranden lagom till soluppgången som skulle äga rum 6.19. Och lite mot alla odds så var vi faktiskt nere på stranden i tid. Lite överraskande var att det faktiskt var en del andra som hunnit före oss. Fiskarna fanns redan på piren, några barn badade och ett par joggare skuttade förbi. Vi tog några foton och gick hem och la oss för att få ett par timmar skönhetssömn innan dagen började på riktigt med frukost på Lill Mama.

Fyrtur

(Johan och Micke på väg längs stranden mot fyren på Folly Beach norra udde)

Det mulnade på under eftermiddagen så vi övergav stranden för att åka lite norrut på ön som utgör Folly Beach. Ungdomarna valde att stanna hemma när de vuxna (och Johan) satte sig i bilen och styrde norrut längs ön. Till vänster och höger låg hus varav de flesta såg ganska stora, nya och påkostade ut (förmodligen en konsekvens av att orkanen Hugo tog med sig många hus härifrån 1989). För att komma den sista biten upp till öns översta spets fick vi ta till fötterna. Ut på stranden och efter en kvarts promenad kom vi fram så vi kunde se fyren som ligger straxt utanför Folly Beachs norra spets.


Fyren har sett sina bästa dagar den lutar betänkligt och skulle nog behöva en allmän översyn. Enligt Johan kan man vid gynsamt lågvatten ta sig ut till fyren, något som inte gick idag. Men vi fick i alla fall med oss några bilder tillbaka.

Blixt och dunder vilken paradisstrand

Idag tog vi frukost hemma. Men först åkte de vuxna iväg till Piggy Wiggly för att göra lite inköp inför dagens utflykt. Vi behövde bröd, pålägg, något att dricka, lite frukt, ett paket plåster, mjölk och lite annat smått och gott. Dagens utflykt skulle ta oss till Hunting Island, en nationalpark typ två timmars bilfärd från Folly Beach. Vi mötte Jenifer, Johan och lille Antony ungefär halvägs dit. Jenifer hittar lite bättre än vi här i trakten så även om vi har gps:en kändes det tryggt att köra bakom en som hittar. Och det visade sig att dit vi skulle fanns inte ens vägarna med i gps:en så utan Jenifer hade den här utflykten blivit svår att genomföra.

Jurassic Park
Efter cirka två timmar var vi framme vid Hunting Islands statepark. Infarten och vägen fram till parkeringen påminde väldigt mycket om någon scen ur Jurassic Park. Palmerna växte tätt inpå vägen och solen silade ner mellan bladen. Ödemark? Jo det kändes lite så faktiskt. Vi landade bilarna på parkeringen och släpade ner våra grejer till stranden. Och vilken strand! Här var det kilometer med vit sand åt både höger och vänster. Antalet badgäster var väldigt få om man jämför med andra stränder vi passserat. Här blev det läge för grabbarna att skimboarda, få människor och lite vågor gjorde förhållandena bra. Även Johan och Micke försökte skimboarda men utan någon särskild framgång.

Öde strand med djurliv
Den här stranden är utsatt för rätt ordentligt erosion och stranden äts sakta men säkert upp av vågor och tidvatten. Något som blir väldigt tydligt när man ser de fallna palmer och döda palmrötter som sticker upp ur sanden här och var. Men djurlivet ska tydligen vara någorlunda aktivt här. På den här stranden kommer havssköldpaddorna upp på sommaren och lägger sina ägg. Och under tiden vi satt och spanade ut över havet simmade några delfiner förbi bara en liten bit ut från stranden. Annars är det nog krabbor som är vanligast häromkring. Johan och Antony hjälptes åt att fånga några stycken.

Himlen öppnar sig
Men säg den lycka som vara förevigt. Framåt fyratiden drog riktigt svarta moln in över stranden och inom kort så vräkte regnet ner. Och åskan som tidigare hörts på avstånd var nu riktigt nära. Vi stegade iväg mot det gamal fyrtornet som står vi stranden för att klättra upp och se på utsikten. Men icke-är åskan i närheten så får man inte gå upp. Illa tyckte vi. Men ett helt rätt beslut visade det sig. Bara minuter senare slog blixten ner i havet precis utanför. Blixt och knall kom precis samtidgt och så här nära har vi nog inte varit en blixtnedslag. Regn upphör och vi kastar oss in i bilen för en två timmars tur hem till huset.

Över broarna till havet

Efter en stärkande hotellfrukost (inte award winning men väldigt lik) satte vi fart på bilen och oss själva för att snarast komma söderöver. Ett delmål med dagens resa var att komma ut till de Outer Banks, en serie öar eller snarare en riktigt lång remsa av sand. Vi passerade vägtullen och betalade 2.50 för att för köra över den första stora bron. Väl ut i på själva början av sandremsan stannade vi till på en turistinfomration och vi fick en bild i våra huvuden att det här skulle bli en resa lite grann i ödemark. Gisses vad fel vi fick.


Orterna som låg längs remsan hette bland annat Kitty Hawk, Kill Devil Hill och Nags Head. Och här hade man verkligen tryckt in så mycket bebyggelse och affärsverksamhet det bara går. Husen låg sida vid sida i jämna rader upp från havet. De hus som ligger några kvarter upp hade för säkerhets skull byggt på en terrass uppe på taket för att kunna se havet. Måste nog säga att det var lite av en besvikelse. I och för sig ett häftigt ställe men kanske lite väl exploaterat för vår smak. Och vilka bilköer sedan, jo jag tackar nu hade helgtrafiken kommit igång vill jag lova. Ska alla hitåt för att fira fjärde juli?


Alternativet att köra hela vägen till öns slut för att ta färjan vidare ströks tidigt i planeringen. Dels på grund av tidsbrist men också det faktum att man måste ha bokat plats. Vilket vi inte hade gjort så det kändes dumt att chansa. Vi vek av lite tidigare och tog en ny bro in mot fastlandet och orten Monteo.