Lång dags färd mot natt

Timmarna i bilen blev allt flera och vi lägger duktigt med miles bakom oss på väg mot Myrtle Beach som ligger ett par timmar norr om Charleston. Där har vi tänkt att ta in på något motell över natten för att på lördag köra den sista biten ner till Charleston och Folly Beach. Vid 19.30 närmar vi oss Myrtel Beach. Det visar sig bli andra gången på samma dag som vi räknar med att landa i någon sorts öde idyll med några hotell och ett par restauranger. Men ack nej. Den här orten ser ut som ett Las Vegas i miniatyr. Blinkande lampor. Stora parkeringsplatser med hundratals bilar. Shoppingcenters, bio, Hard Rock café, Planet Hollywood och andra viktiga landmärken. Näpp det här kändes inte rätt men vi behövde någonstans att sova så vi åke en bit från stranden och svängde in på ett av motellen för att ordna ett rum. Det har ju gått fin fint tidigare under veckan. Men nej. "Sorry we are fully booked" sa kvinnan i reception. Och la till att så är det på alla andra ställen inom en timmes radie också. "Har ni hört talas om fjärde juli?" Inte kunde man tro att alla amerikaner skull gå man ur huse och ta in på hotell för att fira nationaldag. Åka till landet och grilla? Javisst. Men ta in på hotell? Helt obekripligt sätt att fira tycker jag.

Vi stannade till och frågade på ett par ställen till men insåg snart att det var kört. Bara att ställa in sig på att köra de sista två timmarna till Charleston och hoppas på bättre lycka där.

Mörkt, mörkt och öde vägar. Framåt 11-tiden började vi åter känna igen oss. North Charleston låg utanför vindrutan och vi kände oss hemma igen. Nu gällde det bara att hitta ett motell med lediga rum. Sofia mindes ett ställe som låg mitt emot frukoststället Dennys och mycket riktigt där låg Country Heart Inn. Och dom hade ett rum kvar åt oss. Två dubbelsängar inklusive frukost 70 dollar. What a bargain. Imorgon flyttar vi in i huset på Folly och så ska vi fira nationaldag med Johan. Det ska bli väldigt trevligt.

Det blev en lång dags färd mot natt idag. 12 timmar i bilen det räcker för en dag tycker jag.

Go natt.

Halvnummer

Att halvnummer är ett välbekant begrepp när det handlar om skor är ju knappast en nyhet för någon. Men att jobba med halvnummer när det gäller gatunummer känns ju mer oväntat.

I Charleston fick man ont om gatnummer under förra seklet och då gjorde man helt sonika så att man tryckte in en adress mellan två gamla med följden att det nu går utmärkt att bo på till exempel King Street nummer 190 ½ (bildbevis här intill). Och visst ser det ut som att personen som fick halvnummer även fick nöja sig med en bråkdel av bredden på sitt hus?

Kycklingvingar och George W Bush

Bussturen väckte verkligen hungerkänslor. Det är definitivt dags för en munsbit av något slag. Vi vinkade adjö till Bob och stegade iväg neråt stan. Det var någonting som Bob sa om grillad mat och förre presidenten. Visst låg stället längre neråt gatan. Ja men visst. Där är det det - Sticky fingers - en kedja som serverar grillat mums tillsammans med den egna BBQ-såsen. In genom dörren och efter en liten stund sitter vi och mumsar på kycklingvingar, burgare och pommes. Gott och trevligt.


Att det är flera som tycker Sticky fingers är gott och trevligt vittnar bilden i skyltfönstret på. Den förre presidenten George W Busch har varit förbi här och käkat vid ett flertal tillfällen. Duger det åt honom så duger det åt oss.

På tur med Bob

Ingen semester utan en guidad tur. Vi bestämdes oss för att det vara lika bra att skaffa sig en bild av Charleston så snart som möjligt så vi tog oss till Visitors center på Meating Street för att hoppa på en guidad busstur runt stan. Fem minuter senare stegade vi ut på pakeringen 84 dollar fattigare men med en 90-minuters tur framför oss. Vår guide hette Bob, en infödd charlestonian med ett ordflöde utan like. Lägg därtill en rätt svårartade sydstatsdialiekt så förstår du nog att vi hade fullt upp att hänga med i historieberättandet. Rolig men svårbegriplig är orden som sammanfattar vår vän Bob.

Men några viktiga fakta tog vi till oss under turen. Bland annat är ju den här stan något av amerikas vagga, här skrevs någon sorts frihetsdeklaration under bland annat. Charleston har också en mindre smickrande historia som staden där man tog in slavarna från Afrika. Men att slavhandeln ägde rum på den så kallade slavmarknaden var tydligen fel. Där handlade slavarna varor till hushållet och inget annat.

Många fina gamla hus i kolonialstil passerades under turen. Fantastiska hus med stora verandor. Enligt gammal tradition så ställer charlestonborna upp sina ytterdörr utåt gatan om man vill ha besök (förmodligen är det här en tradition som inte utövas så mycket längre, eller så har försäkringspremierna gått upp rejält). En annan intressant bit fakta om varför husen är så smala är att ägarna beskattades efter hur många fönster huset hade ut mot gatan (engelsmännens idé). Följdaktligen är husen smala och djupa. Det är väl så alla skattesystem fungerar. Staten hittar på, och medborgarna försöker komma runt systemet.

En väldig massa krigande har också ägt rum i trakten. Engelsmän har kickats ut, inbördekrig har startats, ubåtar har sänkt krigsfartyg och kanonkulorna har regnat över staden lite nu och då. Stadens utmärkta läge som införselhamn har tydligen gjort att både en och annan har velat lägga beslag på Charleston.

Efter bussturen är vi helt utmattade, Bob har verkligen tagit musten ur oss...