På skylten står det "Award winning continental breakfast" Jo jag tackar. Det här låter ju toppen! Vi sladdar in på Days Inn-parkeringen och promenerar in i receptionen. Där härskar en glosögd omfångsrik man med service skrivet i jobbeskrivningen. Men vi gissar att han missat just den delen av det finstilta när han skrev på.
Vi berättade om våra önskemål för oss fem. Ett stort rum med tre sängar.
- Njaa, det blir nog svårt", säger mannen bakom disken.
- Men kan man få en extrasäng", försöker jag. Vi har tre tonåringar med oss och dom vill inte ligga i samma säng.
- Jo vi har ju extrasängar någonstans men inte vet jag om de är upptagna eller var de står någonstans, svarar mannen bakom disken.
- Men skulle du kunna leta lite, försöker jag igen.
- Jo visst men det blir ju inte lätt. Först måste jag ju stänga och låsa receptionen och det blir ju svårt för här kommer det ju gäster hela tiden, fortsätter mannen.
Under tiden som vi pratar har det inte kommit in en enda gäst förutom Sofia.
- Se där, säger mannen. Nu måste jag hjälpa den här kvinnan också innan jag kan komma iväg.
- Inga problem, det är min fru så hon är här i samma ärende som jag, svarar jag.
Några pust och stön senare har mannen låst dörren och gett sig iväg samtidigt som han väser:
- Även om jag hittar sängen så är jag inte säker på att jag har ett rum att ställa den i.
Spänd väntan...
Mannen kommer tillbaka efter 10 minuter med samma lite buttra ansiktsutryckt och väser:
- Ja det löste sig ni kan få rum 136.
Yippi tänker jag. Ett par av ungdomarna kastar sig glatt i poolen och vi andra börjar fundera på vad den Award winning breakfasten kan innehålla.
Kompassen pekar norrut, cruise-kontrollen är påkopplad och ur högtalarna flödar country-musiken. Gissningsvis är musiken densamma till alla låtarna det är texterna som skiljer. Eller skiljer och skiljer temat känner man igen. Pojke som trivs med att komma från enkla förhållanden i en liten stad på landet. Eller så är det klassiskt boy meet girl med efterföljande bröllop. Utanför rutorna är naturen helt fantastisk, de grönklädda bergen och kullarna sträcker sig i alla väderstreck och vägen klättrar ömsom rakt upp i himlen och ömsom rakt ner i dalgången. Landskapet påminner starkt om södra Europa, kanske Italien eller Grekland, men mycket grönare.
Även om frukosten var stadig börjad det kurra lite i magarna framåt femtiden och vi bromsade in i Salem (kändes som lite hemtrakter även om miljön inte ens påminde om norra Botkyrka), där hittade vi Omelette Shoppe. En till sån där härlig kedja med ett stabilt utbud av mat för alla smaker men här fanns det en liten twist - omelett. Och just omelett var det några som provade som alternativ till det allmänna socker- och fettintaget som kan vara lite för stort om dagarna. Passade också på att ge bilen lite påfyllning för att även den skulle orka de sista två timmarna. Klockan slår 7.30 på kvällen och vi landar i Waynesboro precis vid foten av den bergsväg vi ska ut på imorgon bitti. "Days Inn, där måste det finnas plats för oss".
