torsdag 9 juli 2009

Italiensk glass hos Paolo's

Framåt kvällen tog vi bilen ner till stan. Johan guidade oss fram till Paolo's glassbutik downtown Charleston på 41 John Street. Här härskar glassmakaren Paolo som invandrat från Italien för kanske tio år sedan. När han kom hit valde han att öppna en glassbutik (ytterligare en finns i Atlanta) där han tillverkar riktigt bra och traditionell italienska glass. Den gode Paolo har statsat hårt på marknadsföring i olika teveprogram så han är numera lite av en kändis så helt gratis var inte glassen. Men som sagt god. Värt ett besök om du kommer till Charleston.

Honkrabbsoppa på piren

Dagen började lite svajigt vädermässigt men vi höll ut nere på stranden och vi blev belönade. Vid 2-tiden kom solen fram och det blev så där härligt varmt. Men vid 3 var det dags för ett lunchbreak. Vi hade sedan tidigare bestämt att vi skulle till piren och Locklear's Beach City Grill (där vi åt första dagen vi kom hit). Johan, som också var med, kollade av med personalen att det här var samma restaruang som tidigare legat på annat håll i staden men som var kända för sin krabbsoppa. Och jajamensan lovade kvinnan i dörren det är samma ställe. Alltså var det ganska givet att vi just idag skulle ta Charlestons signaturrätt nummer ett (i tävling med Shrimps and grits). Det fick bli en skål som förrätt och gisses vad gott det smakade. Soppan som i konstisen ligger närmare en stuvning än soppa innehåll mycket mums. Men ska man följa receptet så ser det ut så här:

She Crab Soup Recipe

2 tablespoons butter, divided
2 tablespoons all-purpose
flour
1 cup milk
1 1/2 cups
half & half cream
4 teaspoons finely grated
onion
3/4 teaspoon Worcestershire sauce
Salt and white pepper to taste
1/4 teaspoon ground mace
1/4 teaspoon red (cayenne) pepper
1/4 teaspoon grated
lemon zest (rind)
1 1/2 pounds flaked blue crab meat*
1/4 cup crab roe**
3 tablespoons dry sherry
1 tablespoon finely chopped fresh parsley leaves

Soppans historia
Det finns en historia om den här soppan som redan vår härlige bussguide Bob berättade för oss för ett par veckor sedan. She Crab Soupen fick enligt sägnen sitt nuvarande innehåll under en middagsbjudning då amerikas 27:e president William Taft var hemma hos Charlestons borgmästare Rhetts i början av 1900-talet. Rhett ska ha bett sin butler att göra något extra med den ordinära krabbsoppan. Butlern ska då ha lagt i krabbrom och vips var den nya rätten ett faktum.

En rikgtigt bra version
Som alltid så finns det bra och dåliga utföranden av en sån här "nationalrätt" och enligt Johan fick vi idag smaka på en av de bättre. En liten extra slurk Sherry gjorde susen för soppan. Vad vi åt till huvudrätt? Ja det blev lite olika grejer. Sallad med scampi, friterade scampi med ris, kokta musslor, shrimp and grits och pasta.

Hundfrukost får knappt godkänt

Dagen inleddes med ett frukostbesök på Lost Dog Café. Johan kom ner tidigt till oss idag och vi släntrade över till Cafeet en bit efter 10. Trots lite kö så satt vi snart i ett bås och fingrade på menyerna. Pannkakor, Bagels, french toast och en frukost burrioto beställdes in och förväntningarna var höga. Men tyvärr lyckades inte hunden leverera i nivå med våra högt ställda förväntingar. Men vi ska inte gnälla utan vi bjuder på en av de två fina hunddikter som står skrivna på var sin griffeltavla på stället. Kul ställe kort och gott men imorrn är vi tillbaka på Lill Mama för french toast.


onsdag 8 juli 2009

Kvällen toppas med en enorm chokladtårta

Vi vadade fram i decimeter djupt vatten för att nå den förutbestämda middagsrestaurangen Lost Dog. Men se det var förgäves. Stället stängt och öppnar först i morgon bitti. Nåja då får vi dra vidare. Lilla Mamman måste väl vara öppet? Jovisst var det öppet. Vi stegade in och riste av oss regnvattnet på dörrmattan. Ett par öl, någon burger och pizza senare och det blev dags för dessert. Mickes Key Lime-paj såg ju god ut men den framstod som nästan fånigt liten i jämförelse med Jespers chokladtårta. Eller vad sägs om den här?

Fördrink på takterrassen

Ikväll gjorde vi ett besök på Snapper Jacks en lokal bar med takterrass. De vuxna samlades runt bardisken för att ta en fördrink innan det var dags för middag. Margeritas för männen och något rosa för mamman.

Mörka moln tornade upp sig på himlen och flickan bakom bardisken började snabbt och rappt samla i hop lösa föremål och trä en plastsäck över teven. Här vankas en rejäl regnskur...

Fyrtur

(Johan och Micke på väg längs stranden mot fyren på Folly Beach norra udde)

Det mulnade på under eftermiddagen så vi övergav stranden för att åka lite norrut på ön som utgör Folly Beach. Ungdomarna valde att stanna hemma när de vuxna (och Johan) satte sig i bilen och styrde norrut längs ön. Till vänster och höger låg hus varav de flesta såg ganska stora, nya och påkostade ut (förmodligen en konsekvens av att orkanen Hugo tog med sig många hus härifrån 1989). För att komma den sista biten upp till öns översta spets fick vi ta till fötterna. Ut på stranden och efter en kvarts promenad kom vi fram så vi kunde se fyren som ligger straxt utanför Folly Beachs norra spets.


Fyren har sett sina bästa dagar den lutar betänkligt och skulle nog behöva en allmän översyn. Enligt Johan kan man vid gynsamt lågvatten ta sig ut till fyren, något som inte gick idag. Men vi fick i alla fall med oss några bilder tillbaka.

Lunch på Lost dog cafe

Dagens lunch intog vi på Lost Dog Cafe. Ett riktigt charmigt ställe några kvarter upp från stranden på 106 W Huron Ave. Redan namnet på restaurangen avslöjar en del om hur inredningen ser ut. Överallt på väggarna hänger sköna hundporträtt och hyllningar till männsikans bästa vän.

Men vi är inte här för att titta på tavlor utan för att stilla hungern. Menyn får sig en genomläsning och grabbarna väljer French toast. Lillasyster macka och frukt. De vuxnas val faller på "Very berry spinach salad...spot's favorite". En sallad med spenatblad, skivade jordgubbar, rödlök, valnötter, fetaost och på toppen sauterade scampi, över det hela ringlades jordgubbsbalsam-vinegrette. Låter det konstigt? Ja kanske men det var verkligen supergott.

Enkla råvaro utan tjafs rakt ner på en tallrik - det blir liksom alltid bra. Lunchen rundades av med en bulle, en muffin och ett par dubbla espresso. Olé!